Jag gick en promenad idag. Solen sken. Det slamrade taktfast och melodisk hårdrock i lurarna, Maiden, Foo och Deep Purple bla. Blåsten kylde och jag hade lite för tunna kläder på mig. Men mössan var med och så även det ena kamerahuset och 35an (min bästa kompis numer). Innan jag blev alltför kall knäppte jag av några bilder i motljus. Sen gick jag fort hemåt, frysa är ingen favoritsysselsättning hos mig.

Between Christmas and New Years Eve I had the pleasure of taking pictures of the four russian siblings, Oleg, Alexander, Sofia and Marina. We met at a sports place near where I live. Since they wanted a sporty photo shoot the surroundings where perfect. As I usally do I let my customers do whatever they like in front of the lens. I don’t wanna disturb too much. It’s the documentry type of portraits I like to take. To document you in your life, just as you are. A memory in 2D. I had a big laugh hanging with these four people. With the two brothers living in Sweden for now, one sister in Russia and one in Germany I can see that these pictures will be nice memories for you. All my best to you!

Sista fotograferingen för i år, som det ser ut nu. Första cirkeln är sluten. Den andra säsongen som deltidsfotograf är avslutad. Jag känner en enorm tacksamhet till alla kunder som velat och vågat anlita mig. Ni har alla gjort ett stort intryck på mig. Jag har verkligen haft de bästa av kunder. Såna man vill ha. Cirkeln som slöts var mitt första brudpar jag fotade som nu sett deras dotter Lovis landa. Jag var glad att få fota ert bröllop Tove och Janne. Att nu få fota er fina dotter är en ännu störe ära. Den lilla familjen bor en bit utanför stan, i det gröna. Med utsikt jag drömmer om. I sommarens sista hälsning, den förste oktober, med ett soldis som la en lugnande himmel över oss bidrog till ett oerhört jämt och fint ljus. Det är bara att tacka och ta emot.

Jag ångrar inte inköpet av mitt EF 35/1,4 L. Det samlar in saker på en fenomenalt sätt.

Min systerdotter Ellen brukar sjunga denna sång:
Vi är vänner du och jag. Kompisar det ska man va´. Slåss det gör vi inte här. Tröstar den som ledsen är. Vi är vänner du och jag. Kompisar det ska man va´

Den är fin tycker jag. Jag gillar att det är just den som fastnat på hennes minne och hon glatt (läs högt) sjunger när hon skuttar runt på sin stora studsmatta ute i trädgården.

För är det något jag uppskattar och värderar högt är det just kompisar! (tyvärr är inte jag så bra på att förvalta er)

Här kommer några bilder på en av mina bästa kompisars dotter. Filippa som syns i min blogg då och då är verkligen en bästa kompis till mig med. För ålder för mig har ingen som helst betydselse när det kommer till kompisskap. Att ha någon att dela tid med, skratt och värme, det är något av det dyrbaraste jag vet. Om är du 2 eller 42 år spelar ingen roll.

Den 3de september var jag inte bara bröllopsfotograf, jag var vigselvittne med. Den hitills minsta bröllopstillställning jag dokumenterat gick av stapeln mellan Patricia och André. Men tro mig, den var inte mindre känslosam för det. Det hela ägde rum i eklandskapet i Tinnerö. Deras uppklädda närvaro i den gröna sköna naturen med gamla anor blev en härlig kontrast. Att jag fick Alice i underlandet vibbar kanske inte är svårt att förstå. Det sprudlade av energi och kärlek om brudparet och jag bara höll upp kameran och hängde på. Jag kan inte ens minnas om jag bad dem om ngt, de skötte hela porträttsessionen på egen hand. Såna kunder gillar jag, haha! Den korta men känslosamma vigseln avslutades med hemmabakad tårta och alkoholfri Rosé. En härlig lördag i sensommarvärme.

När mitt äldsta syskonbarn konfirmerade sig för några veckor sen passade jag på att träna på porträttfotografering och testa det i extremt motljus. Alla som var där och firade Kela fick vara med på bild (läs tvingades av mig, haha). Det blev ett spännande resultat tycker jag. Och fotografen (som kommer först av alla) fotades av Kela konfirmanden (den blivande storfotografen!). Fotat med fullbländaröppning 1,4. Sånt som jag inte vågar när jag fotar åt kund.

Canon 5D MKII, EF 35/1,5

Metropolen Finspång, det är där det händer! Bara en vecka efter bröllopsträffen med Monica och Henrik var det dags för deras vigsel. Vi möttes upp i deras trädgård med nyklippt gräsmatta dagen till ära och även fina krakar med hö. Till siluetten av dem och äppelträd började vi fota. Vi jobbade oss bort mot eken i ena hörnet av tomten, fram till huset och bort mot området vid St Maria Kyrka där vigseln skulle äga rum. På åkern bredvid kyrkan åkte en New Holland skördetröska runt. Den hade inte varit med lika länge som kyrkan (1100-talet), men väl ett tag. Det var en vacker inramning till Monicas folkdräktsinspirerade klänning och Henriks folkdräkt. När dessutom ljuset låg bakom oss, och rätt i min smak för fotografering så blev det full pott. Kameran smattarade på. Henrik fick syn på en berghäll inne i hästhagen bredvid. Då Monica är geolog passade det bra att smyga in i hagen och ta lite bilder även där. Väl under vigseln hoppade brudgummens känslor runt fritt, bla under löftesgivningen, och gav den hårdnackade fotografen tårar i ögonen. Det var mycket att ta in i den lilla stenkyrkan, folkdräkter både till höger och vänster, fioler, cello, accapellasång, söta barn, en präst utan mikrofon men med stämma desto högre, kärlek, små gula blommor och ett ljus som gör vilken fotograf som helst glad. Tack för att jag fick vara med och bevittna detta Monica och Henrik!

Canon 5D MKII, EF 35/1,4, EF 85/1,8

Min systers äldsta fyllde 4 år häromveckan, då vankades det kalas. Raketuppskjutning med PET-flaskor, glasskiosk och godisletande var några av punkterna som hanns med. Innan alla kompisarna dök upp blåste vi upp ballonger, Ellen hoppade studsmattan i bara småbyxorna, Joel klippte gräs och snickrade. När alla barn och föräldrar gått hem blev det åter ett varv i studsmattan. Några av kalasballongerna fick följa med. Lillebror började bli trött och hoppade med napp och utan byxor. Och om man tittar riktigt noga kan man se självaste fotografen och mostern studsa lite med.

Canon 5D MKII, EF 35/1,4, EF 85/1,8

Välkomna till Risinge i Finspång. Nästan vid Sanka Maria kyrka där vigseln kommer äga rum bor Monica, Henrik och deras två söta flickor, Eira (Eyra, who knows, haha) och Siri. Mitt första möte på deras tomt var med några hönor, tuppar, och även kalkonen Gullefjun som alla spatserade runt fritt. De två fjäderfän som lugnt trampade runt på farstukvisten fick väldigt bråttom när jag klev upp där. Ett hej och kom in senare blev jag bjuden på te och äppelkaka vid deras andra frukost. Gemytligt och trevligt, precis som jag gillar det. Ute i trädgården provade vi att fota vid deras fina äppelträd som kommer få agera fond vid bröllopsbilderna nästa lördag. Då ljuset låg ganska rakt på måste jag tänka bra vinkel då. Henrik kom själv på idén med lien. Sånt gillar jag, när saker bara händer där och då. Det kommer bli en lysande bröllopsfotografering. Sånt känns!

Canon 5D MKII, EF 35/1,4