Jag hade fotat nästan hela porträttsessionen, då såg jag det, ljuset! Sen får ni stå bland tallarna här, sa jag när vi gick ner till vatten. Nere vid vattnet var det jättefint, men ljuset var inte helt med oss. Det var en sån där dag när det gick från gråmulet till sommarsol på några minuter, fram och tillbaka. Det är tufft att hänga med då och exponera “perfekt” hela tiden. Men ibland tallarna fanns det. Det “perfekta” ljuset. Så lätt allt blir. Stäl in kameran en gång och fota, fota, fota.

Igår gick jag och tänkte på, det är inte vad du fotar som är det viktiga, det är hur. Och då inte menat att det är hur jag ställer in kameran. Det är hur ljuset faller, leker och finns. Sillnaden mellan bara en bild och en bild som sätter sig på näthinnan och kan följa mig i dagar, veckor och år, det är ljuset. Tex omslaget till Peter LeMarcs “Det finns inget bättre”. En bild tagen av Denise Grüstein. Sen i mitt fall, att fota bröllop, då är självklart vad jag fotar är det primära.

Canon 5D MKII, EF 35/1,4