Filippa är inte ens 3 år, men hon är redan en av de coolaste jag känner. Det händer alltid nåt. Jag gillar att hon när hon ätit färdigt, går ner från sin stol, svänger runt min och ska sitta på stolen bredvid mig. Sånt får vilket hjärta som helst att smälta. Full av härlig energi, som smittar. Ibland är det inte svårare!
I väntan på att maten ska bli klar.
Allt som kan behandlas som en boll behandlas som det.
Det finns alltid en risk att hamna i skottlinjen.
Ofta till Filippas glädje, haha.
Tjejen med det härliga minspelet!
Som sagt, det finns en palett av miner och tankar som snurrar.
Att kunna ta potatis själv kan göra vilken tvååring som helst glad.
Om mjölken kan hällas ur sin kartong, vilket var oerhört roligt, samt att skruva av och på locket, så är det klart att det går att hälla tillbaka den.
Så där ja, easy peasy, locket på!
Filippa har ätit färdigt och kommit bort på besök hos mig. Tom lite mer mat slank ner.
Och denna tekopp, exakt likadan som de stora vi drack ur. Så söt!
