Välkomna till Risinge i Finspång. Nästan vid Sanka Maria kyrka där vigseln kommer äga rum bor Monica, Henrik och deras två söta flickor, Eira (Eyra, who knows, haha) och Siri. Mitt första möte på deras tomt var med några hönor, tuppar, och även kalkonen Gullefjun som alla spatserade runt fritt. De två fjäderfän som lugnt trampade runt på farstukvisten fick väldigt bråttom när jag klev upp där. Ett hej och kom in senare blev jag bjuden på te och äppelkaka vid deras andra frukost. Gemytligt och trevligt, precis som jag gillar det. Ute i trädgården provade vi att fota vid deras fina äppelträd som kommer få agera fond vid bröllopsbilderna nästa lördag. Då ljuset låg ganska rakt på måste jag tänka bra vinkel då. Henrik kom själv på idén med lien. Sånt gillar jag, när saker bara händer där och då. Det kommer bli en lysande bröllopsfotografering. Sånt känns!
Canon 5D MKII, EF 35/1,4
Bara några stenkast från mig bor Luke och Oliver. De hade inte bott där mer än några dagar när jag hälsade på. Endast 9 dagar gamla. Små korvar som väcker så mycket i en. Jag kände att jag var inbjuden på särskilda villkor i det lilla nästet. Det var en häftig nästan lite helig känsla att föreviga den nya familjens första tid. Att fotografeingen tog extra lång tid pga att Luke och Olivers mat och sovklocka ringde stup i ett gjorde ingenting. Mamma och pappa hade full tjå med att underhålla de små juvelerna. De kämpade väl och jag lämnade deras första hem med fulla minneskort. Här kommer några av mina favoritbilder.
Thanks Celeste, Jay, Luke and Oliver! I hope everything is well with you! I had such a great time taking your family photos!
Canon 5D MKII, EF 35/1,4, EF 85/1,8
Jag tittar på bröllopsbilder från Bali, Sydafrika, Los Angeles och är glad för de fotografernas skull som får uppleva så mycket. Att vara så eftertraktad att folk från alla världens hörn vill boka just dig. Sjäv blir jag glad av att få åka ända till Kolmården för fota och träffa härliga Rebecca med familj. Det behövs inte mer. En söt människa som jag får fånga för nuet och framtiden. Bilder som det kommer att tittas på många gånger. Det är coolt. Att bli inbjuden till främlingar, att få en stund i deras hem. Om man som Rebecca är ett år och har kunnat gå i en vecka så finns det mycket att upptäcka. Speciellt när det kliver in en främling med två kameror och börjar fota en som värsta papparazzi. Rebecca var nyfiken på mina kameror och min väska. Vi hann tom att fylla den med ett gäng av hennes kramdjur. Ute i trädgården visade hon ett av sina stora nöjen, att stoppa sten i munnen, till mammas och pappas förtret såklart. Jag blev imponerad av hennes framfart på den mjuka gräsmattan i de fina små crocsen. Vi hann med några familjebilder med innan det åter kröp i Rebeccas ben. Tack Bengt, Annica och Rebecca!
Canon 5D MKII, EF 35/1.4, EF 85/1.8
Snart ska André och Patricia gifta sig. Det ska inte vara ett stort baluns. Det ska vara dem, en vigselförättare och två vittnen. Ett av de vittnena är jag. Så den 3 september kommer jag inte bara vara fotograf, jag kommer även för andra gången i mitt liv vara vittne vid en vigsel. Det hela ska äga rum i Linköpings fina eklandskap, Tinnerö. Jag tror det kommer bli kanon, även om det regnar. Och sa jag Top Hat, bara en sån sak!
Canon 5D MKII, EF 35/1.4, EF 85/1.8
Om du följer vägen bort mot Linghem och kör förbi en liten bit. Där svänger du in till höger eftersom vänstersväng inte är tillåten. Kör därefter förbi Täljestad Ägg, under E4an och några kurvor till så kommer du till Östra Skrukeby. Där träffade jag Therese och Gustaf den 30 juli. Först på Therese familjegård för att ta porträttkort. Therese pappas splitternya skördetröska skulle givetvis vara med. Inte ens plasten på stolarna var borttagen. Vi åkte sedan vidare ner till sjön och avslutade i Östra Skrukeby kyrka där de vigdes. Det var ett underligt väder, ena stunden sol och andra stunden mörka moln. Slutartidsratten fick jobba på högvarv. Inne i den mörka kyrkan var det bara att kapitulera och ställa in på ISO 6400. Fotgrafens hallelujah moment var när hon såg ljuset inne ibland tallarna nere vid sjön. Kanske börjar mina ögon vara fotografögon trots allt. Tack för ert förtroende Therese och Gustaf!
Canon 5D MKII, EF 35/1.4, EF 70-200/2.8 IS, EF 85/1.8
Jag blev kär i en bild till från i lördags…kan inte vänta! 
Canon 5D MKII, EF 85/1,8
Jag hade fotat nästan hela porträttsessionen, då såg jag det, ljuset! Sen får ni stå bland tallarna här, sa jag när vi gick ner till vatten. Nere vid vattnet var det jättefint, men ljuset var inte helt med oss. Det var en sån där dag när det gick från gråmulet till sommarsol på några minuter, fram och tillbaka. Det är tufft att hänga med då och exponera “perfekt” hela tiden. Men ibland tallarna fanns det. Det “perfekta” ljuset. Så lätt allt blir. Stäl in kameran en gång och fota, fota, fota.
Igår gick jag och tänkte på, det är inte vad du fotar som är det viktiga, det är hur. Och då inte menat att det är hur jag ställer in kameran. Det är hur ljuset faller, leker och finns. Sillnaden mellan bara en bild och en bild som sätter sig på näthinnan och kan följa mig i dagar, veckor och år, det är ljuset. Tex omslaget till Peter LeMarcs “Det finns inget bättre”. En bild tagen av Denise Grüstein. Sen i mitt fall, att fota bröllop, då är självklart vad jag fotar är det primära. 
Canon 5D MKII, EF 35/1,4
Jag tappade fart förra hösten. Hoppade av tåget och hade mer tid för mig själv. Det var en annorlunda känsla att vakna och ha hela dagen tom när allt runtomkring fortsatte som vanligt. Jag är tacksam för att jag vågade säga nej, nu behöver jag hjälp! Det har gått snart ett år och jag är så glad att jag inte är där utan här. Någon annanstans, nästan som ett vitt pappersark, en canvas att göra vad jag vill med, med de verktyg jag har. En en liten stund i taget, jag lyssnar på det lilla. Vad vill jag? Vad behöver jag? Hur kan jag stämma in mig själv så jag stämmer med allt annat på ett sätt som känns bra. Jag har resten av livet på mig så det är ingen brådska. Om jag behöver stanna på en station och ta nästa tåg så är det ingen fara. Livet och allt vad det innebär finns alltid runt omkring oavsett vad. Den viktigaste människan i mitt liv bestämmer nu, jag. Det kommer bli det svåraste att hålla mig till. Jag önskar mig själv lycka till och håller mig närheten, i fall att jag behöver hjälp. 
En sak som gav mig mycket i höstas var att sätta mig i min kära MINI Cooper Lucy, ta med mig mina 5D MKII och åka till naturen, till det tysta och fria. Det var det enda jag kom på och orkade. Det gav så mycket tillbaks. Efter min första arbetsvecka efter min semster, efter att jag vågat sluta med mina citalopram kom denna helg tom och utan måsten. Då kom jag på vad jag älskade förra hösten. Det kan jag göra nu med, så jag, Lucy och 35an (mitt nya älsklingsobjektiv) åkte ut i naturen, till det tysta och fria. Här kommer det min själv vill sjunga om!
Canon 5D MKII, EF 35/1,4 L
Åter till Sörstad Herrgård för en fotografering. Den andra för min del. Inte mig emot, för det är fint där ute. Regnet hängde i luften på Annica och Christians bröllopsdag den 2 juli. Vi klarade av porträttfotografering utan vattenstänk. En tjock himmel av moln ramade in det hela och gav mig ett relativt jämt ljus. För säkerhetsskull avslutade vi inomhus. Tack Annica och Christian för ert förtroende!
Canon 5D MKII, EF 35/1.4 L, EF 85/1.8
Jag ser fram emot att få se Lisa in action. Två missade tillfällen är två för mycket. En liten operasnutt på dansgolvet är allt jag lyckats höra, men har man hört det så vet man, Lisa kommer bli något stort! Lycka till på Opera högskolan bästa Lisa! Det här är min spark i baken och yo go girl till dig! Wohoo!
