Jag blev kär i en bild till från i lördags…kan inte vänta!

Canon 5D MKII, EF 85/1,8

Jag hade fotat nästan hela porträttsessionen, då såg jag det, ljuset! Sen får ni stå bland tallarna här, sa jag när vi gick ner till vatten. Nere vid vattnet var det jättefint, men ljuset var inte helt med oss. Det var en sån där dag när det gick från gråmulet till sommarsol på några minuter, fram och tillbaka. Det är tufft att hänga med då och exponera “perfekt” hela tiden. Men ibland tallarna fanns det. Det “perfekta” ljuset. Så lätt allt blir. Stäl in kameran en gång och fota, fota, fota.

Igår gick jag och tänkte på, det är inte vad du fotar som är det viktiga, det är hur. Och då inte menat att det är hur jag ställer in kameran. Det är hur ljuset faller, leker och finns. Sillnaden mellan bara en bild och en bild som sätter sig på näthinnan och kan följa mig i dagar, veckor och år, det är ljuset. Tex omslaget till Peter LeMarcs “Det finns inget bättre”. En bild tagen av Denise Grüstein. Sen i mitt fall, att fota bröllop, då är självklart vad jag fotar är det primära.

Canon 5D MKII, EF 35/1,4

Jag tappade fart förra hösten. Hoppade av tåget och hade mer tid för mig själv. Det var en annorlunda känsla att vakna och ha hela dagen tom när allt runtomkring fortsatte som vanligt. Jag är tacksam för att jag vågade säga nej, nu behöver jag hjälp! Det har gått snart ett år och jag är så glad att jag inte är där utan här. Någon annanstans, nästan som ett vitt pappersark, en canvas att göra vad jag vill med, med de verktyg jag har. En en liten stund i taget, jag lyssnar på det lilla. Vad vill jag? Vad behöver jag? Hur kan jag stämma in mig själv så jag stämmer med allt annat på ett sätt som känns bra. Jag har resten av livet på mig så det är ingen brådska. Om jag behöver stanna på en station och ta nästa tåg så är det ingen fara. Livet och allt vad det innebär finns alltid runt omkring oavsett vad. Den viktigaste människan i mitt liv bestämmer nu, jag. Det kommer bli det svåraste att hålla mig till. Jag önskar mig själv lycka till och håller mig närheten, i fall att jag behöver hjälp.

En sak som gav mig mycket i höstas var att sätta mig i min kära MINI Cooper Lucy, ta med mig mina 5D MKII och åka till naturen, till det tysta och fria. Det var det enda jag kom på och orkade. Det gav så mycket tillbaks. Efter min första arbetsvecka efter min semster, efter att jag vågat sluta med mina citalopram kom denna helg tom och utan måsten. Då kom jag på vad jag älskade förra hösten. Det kan jag göra nu med, så jag, Lucy och 35an (mitt nya älsklingsobjektiv) åkte ut i naturen, till det tysta och fria. Här kommer det min själv vill sjunga om!

Canon 5D MKII, EF 35/1,4 L

Åter till Sörstad Herrgård för en fotografering. Den andra för min del. Inte mig emot, för det är fint där ute. Regnet hängde i luften på Annica och Christians bröllopsdag den 2 juli. Vi klarade av porträttfotografering utan vattenstänk. En tjock himmel av moln ramade in det hela och gav mig ett relativt jämt ljus. För säkerhetsskull avslutade vi inomhus. Tack Annica och Christian för ert förtroende!

Canon 5D MKII, EF 35/1.4 L, EF 85/1.8

Jag ser fram emot att få se Lisa in action. Två missade tillfällen är två för mycket. En liten operasnutt på dansgolvet är allt jag lyckats höra, men har man hört det så vet man, Lisa kommer bli något stort! Lycka till på Opera högskolan bästa Lisa! Det här är min spark i baken och yo go girl till dig! Wohoo!

Härligare familjefotografering än denna kan jag inte önska mig. Sverige, Tyskland och Brasilien i samma andetag. Värme och stora leenden. Jag var alldeles fylld av värme i flera dagar efteråt. Tack Claudia och Jens för att jag fick hälsa på hemma hos er!

Många hundar blev det. Titta på detta kortet och säg att det är jobbigt, NOT!

Jag känner Anders sen länge, därför var det extra kul att få en förfrågan om att fota hans och Ericas bröllop. På Sveriges Nationaldag kom de intågandes, vackra som en sommardag, i Regna kyrka. Anders och Erica hade skrivit sina löften själva. De var så fina att tom fotografen fick en tår i ögat. Det var första ggn sen jag började som bröllopsfotograf. Jag är så inne i mitt så jag är lite utanför det fina och känsliga som händer. Jag fotar, that’s it. Men ni fick mig att tappa den rollen för ett tag. Jag följde med ner till festen fast jag inte skulle egentligen. Sånt gillar jag, det som händer det händer. Tack för att jag fick vara med och fota er Anders och Erica. Stort lycka till!

För några veckor sen fotade jag Olivia och Jesper som senare samma dag skulle dansa bal i Linköping. Det är en gammal och stor tradion i denna stad att dansa bal det år du slutar gymnasiet. Att det var lätt att fota dem syns nog på bilderna. Gamla Linköping funkar alltid så vi fotade porträttsessionen där. Balkorten togs självklart på balen i Stångebrohallen. Dock visar jag inga av dem här. Så här har ni sötaste paret på länge!

Canon 5D MKII, EF 35/1.4 L, EF 85/1.8

En söt liten tjej hälsade på jobbet häromdagen. Isabella heter hon.